Idag har det varit en dag full med tankar och funderingar igen.
Jag har känt mej nere och ledsen hela dagen , men har försökt att vara
glad , trots att det har känns som att jag ska sprängas av sorg inombords .
Blir så arg på mej själv , att jag bara inte kan glömma honom och gå vidare.
Det blir ju inte bättre av att jag tänker på honom hela tiden.

Men jag undrar...Varför är det så lätt för honom ????
Att bara ta sitt pick och pack och dra när det är jobbigt ???
Jag vill oxå göra det . Men jag KAN inte , jag kan inte....
Jag skulle aldrig kunna lämna allt och bara dra iväg , så som han gör.
Hur dåligt jag än mår , så skulle jag nog aldrig kunna göra det.

Jag blir SÅ TRÖTT.....
Han är en person i mitt liv som jag blir så trött på just nu !
Han skiter i allt och bryr sig inte. Han bryr sig inte ett dugg hur det känns för mig,
bara att han mår bra och har det bra.
Synd att säga men han gör mig så besviken & ledsen HELA tiden 
  Jag har verkligen försökt. Men vad får jag tillbaka? Inget!
Så nu är det upp till honom för jag tänker inte göra något mer.
Vi glider isär.... Är det så han vill ha det , så visst....

Jag undrar bara hur kan det vara så lätt för honom att inte höra av sig ???
Bara ngt litet mail , eller sms någon gång ibland när han känner för det.
Han har tydligen bestämt sig för att han inte vill höra av mig längre , alls.
Hur blir det nu ? Vill han inte mera, har han ångrat sig ?
Allt det som han tidigare sagt till mig , det vi har pratat om, är det trots allt bara lögner ?
Hur kan en sanning så tvärt förvandlas till en lögn ??
Är han för upptagen med sina vänner nu ?? Med sitt nya liv ?? Tänker han ens på mig ??
Saknar han inte mig ett dugg ?? Älskar han inte mig , som han säger att han gör ??
Är det så lätt att bara sluta älska någon ...om det är det , snälla lär mig hur !!!

Har han redan ersatt mig med någon annan ?? Ja, jag tror det faktiskt.
Eftersom det verkar så lätt för honom att glömma mig , så är det nog så att han har någon annan.
Det gör ont , och jag hade hoppats att han hade kunnat vara ärlig och tala om det isf. 
 
Min kärlek är så stor. När jag väl har öppnat min själ och mitt hjärta och tillåtit mig själv att
älska en man så är det verkligen äkta kärlek. Inte bara ngt jag säger, utan min kärlek
kommer från mitt hjärta, och jag har svårt att släppa taget.
Men det hade tydligen inte han några som helst problem med ......

Jag blev arg först , riktigt förbannad. Men efter någon dag när ilskan har lagt sig , så kommer
sorgen , som ett hårt slag i magen. Efter sorgen kommer längtan och saknad.
Tusen frågor och tankar snurrar runt i huvudet , och jag har så svårt ...så svårt att
inte höra av mig till honom. Jag har så många saker att säga, så mkt jag vill fråga.
Men jag får inte , kan inte höra av mig. Han har sårat mig tillräckligt , och jag vill ju
egentligen inte ha svar på allt som snurrar runt i mitt huvud. Jag vet att det bara kommer
att göra mig mera ledsen, och det man inte vet , mår man ju inte dåligt av sägs det.
Så det är bättre som det är nu. Men som sagt, jag har så svårt att släppa taget.

Men jag fattar fortfarande inte ...hur kan det vara så lätt för honom ?? Hur kan han ta det 
så lätt , när jag tar det så hårt ??  Kan det vara så bara för att han kunde släppa taget , och inte jag??
Hur ska jag göra för att stänga av kärleken ?? Vrf älskar jag en man som gör mig så ledsen, och 
som inte bryr sig ?? Vrf älskar jag en man som inte vill ha mig ???
Vrf tänker jag på honom så mkt ?? Vrf saknar jag honom , och längtar efter honom ??
Borde inte min besvikelse vara överhängande.
Nej , inte för mig , för min kärlek är så stor att den tar över allting annat.
 
Jag vet att jag är värd ngt bättre, ändå kan jag inte släppa honom. Men eftersom han verkar ha 
gått vidare nu , så måste även jag försöka göra det. Jag måste gå vidare, hur svårt det än känns
just nu , så måste jag göra det , jag ska överleva det här.
Jag har fått höra det ibland , att jag är så stark . Vrf ?? För att jag kämpar på trots att livet inte
alltid är så lätt ?? Ja , det gör jag , men ni ska veta att ibland känns det som att alla mina krafter 
rinner ut. Jag försöker att alltid ställa upp för alla runt omkring mig , så gott jag kan. Men ibland känns det
bara som att jag är tom. Man ger och ger , men får sällan ngt tbx. Då till slut känns det meningslöst.
Jag är inte gjord av stål, jag är inte alltid stark. Men jag hänger kvar så länge som jag orkar.

  Jag har kommit på mig själv flera gånger att jag är för snäll, ibland måste man  tänka på sig själv. Jag bryr mig så mycket om alla andra att det går ut över mig själv ibland, jag kanske inte känner av det just nu ,men sen eller ännu senare kommer jag göra det. Man ställer verkligen upp för alla som behöver det, men man glömmer bort sig själv.Jag menar inte att man ska vara självisk hela tiden
men man kommer till vissa punkter i livet då man måste vara det.
Jag vill verkligen kunna dela på mig ibland,
jag vill kunna läsa tankar, jag vill kunna förstå, jag vill hjälpa till, jag vill så mycket!
Jag ställer krav på mig själv som jag egentligen inte behöver.
Men jag vill ha dessa krav, jag vill finnas där!
Och jag finns alltid där det vet ni.

Men just idag har det varit en jobbig dag, för mkt tankar, för mkt tankar om honom.
Mannen som sårar mig om och om igen, han som egentligen inte bryr sig,
 han som vill att jag ska finnas där när det passar honom, honom som jag älskar ....
för trots allt även om han sårar mig och gör mig ledsen , så kommer jag aldrig att glömma honom.
Aldrig sluta älska honom.Han kommer alltid finnas i mitt hjärta. Och en dag, en vacker dag
kanske vi träffas igen. Men till dess måste jag försöka leva vidare, utan honom.
Men jag vet att jag kommer aldrig kunna släppa taget helt , för min kärlek till honom är
så stor. Men jag ska försöka gå vidare iaf, jag lovar... jag ska försöka !!
För jag orkar inte ha det så som det är nu ....jag orkar bara inte !!!

* Per aspera ad astra - Genom svårigheterna, mot stjärnorna *